Jag flyttar tillbaka till min gamla blogg

http://blogg.aftonbladet.se/7332

Välkommen dit om du har lust!

-i form av ett telsamtal sent igår kväll.

En liten Stumpa kände sig fått nog av Stora Staden och planerar för en flytt närmare oss. Det kommer säkert att dröja eftersom det handlar om nytt jobb och boende men bara att veta att hon är på väg hemmåt känns jätteroligt.

På nåt vis så känns det riktigt bra idag!

- har jag varit och lagat.

Så litet att tandläkaren inte hade en passande borr?!

Det lossnade en liten flisa bakpå en framtand för ett tag sedan och sen har jag farit med tungan där och känt det vassa, inte kunnat låta bli - ni vet ..

Nu fick det vara nog, jag tog tjuren vid hornen och beställde tid trots att jag inte gillar tandläkarbesök, inte alls!!!!

Och se - det var inte farligt, det gick på ett kick och eftersom det var ett så liiiiitet, liiiiiitet hål så blev det bara ett mindre hål i plånboken också.

Det känns som om jag hade flyt idag.

Och den arbetslöse, han far runt och grejar med papper både hit och dit.

Arbetsförmedling, A-kassa och Facket - man blir svettig!

... Älskade mannen är nu arbetslös och oron finns där - igen..

Idag besöker han arbetsförmedlingen -

Får han något nytt?

Måste han flytta?

Vi då? Jag har ju faktiskt jobb här

Huset?

Hur överlever vi på en liten lön och A-Kassa?

Vi kan inte leva på kärlek allena , det betalar inga räkningar

Det är inte roligt alls...

med Coca Colasmak - finns det nåt mer underbart när man krampaktigt kramat toastolen och nästan vänt ut och in på hela sig själv? 

Det är precis vad jag sysslat med!

Helt utslagen, liggande i en stor hög - jaa tillsammans med hundarna som bästa supportrar - sög jag försiktigt i mig en isglass. Det är ett hett tips för alla att komma ihåg till nästa magsjuka - det är kallt, läskande och helt otroligt gott vid ett sånt tillfälle. Och man brukar få behålla det i magen eftersom det kommer i så små doser. Prova! Hos oss finns det alltid i frysen, det är förbjudet att ta sista utan att snarast fylla på.

Nu är jag på benen, några kilo lättare - jag har fått tillbaka aptiten så det blir väl kortvarigt iofs.

I helgen har jag kurerat mig genom att i sakta mak gå på hundpromenad i skogen som faktiskt fortfarande är kvar, jag har samlat kraft för den kommande arbetsveckan som kanske är den sista för Älskade Mannen på hans arbetsplats. Lite oroligt känns det ju, det måste ju erkännas.

Visst ser det inbjudande ut? Det var med välbehag jag kröp ner här igårkväll - renbäddat med nya jättefina lakan vi fått av nära och kära i jul.

Det är så fina lakan att jag inte vill lägga på överkastet - då syns dom ju inte....

Jag hade vid ett tillfälle nypt i dessa på IKEA men backade för priset - någon noterade dock nypningen...och jag blev glatt överraskad på julafton.

Det är skönt att vara tillbaka i min egen säng och jag njöt i detta blanka, nougatbruna hav så att klockan hann bli förmiddag innan jag trasslade mig ur. Tur att Buspudlarna har helgblåsa.....

Dennis fick dock kompensation för detta i form av en lång promenad runt Lilla Staden på em. Det blev så många nya lukter, intryck och upplevelser så han sover som en stock efteråt - utslagen i dagsängenoch med hoptrasslade ben.....

-skövlingen alltså för nu står stora skogsmaskinen nere vid vändplanen. Kanske börjar dom imorgon då?

Det betyder kanske att jag inte får gå min tidiga morgonprom i skogen utan jag måste kanske gå på gatan.....

Det är speciellt att tidigt på morgonen, innan det är riktigt ljust,få dra på sig stövlarna och ta mössan på ett morgonruffsigt hår och bara spankulera på mina stigar och låta huvet vakna medans buspudlarna gör sina behov och "läser sin tidning".

Det går ju inte riktigt om vi måste göra samma sak utefter gatorna. Nej det är bara stressande!

Det ska bli spännande, kanske kommer man faktiskt att se huset som idag bara skymtar mellan träden, det finns faktiskt framför Dennis på bilden och kanske får vi lika ljust och fint som det är på hygget bortanför oss. Kisar man kan man  ana lite sol mellan träden - visst är det tätt och mörkt, men det är ju också en skön skog.

Lite orolig är jag som sagt.

-och jag är lite orolig för hur det ska bli. Kommer vi att bo vid ett kalhygge?

En av anledningarna till att vi köpte huset var just att det ligger precis vid skogen.

Vi har ca 10 m gräs mellan altan och skog och däremellan rinner en liten bäck men en spång över som Älskade mannen snickrat ihop för att vi lätt ska kunna gå ut i skogen.

Skogen är väldigt tät precis här och släpper inte igenom en enda gnutta sol på kvällen så vi har klagat till Kommunen som lovat gallra.

Nu GALLRAR dom!!!!!

En kväll strax före jul hörde vi skogsmaskiner i arbete när vi släppte ut hundarna för kvällspink. Vi hade inte märkt att något sånt var på gång och tittade förvånat på varandra när vi hörde brak från träd som sågades ner.

När vi lagt oss sa vi att kanske finns ingen skog när vi vaknar imorgonbitti?

Utanför oss är skogen kvar men många träd är uppmärkta med plastband i olika färger. Vi tror att det område man nu skövlat ska bli någon slags vändplan för timmerbilarna som sedan ska hämta resten men måtte dom lämna en rimpa kvar till mig och hundarna så att vi får fortsätta gå över vår spång till våra stigar i våran skog!